Smørrebrød
har en lång historia, redan när de flesta danskar var bönder så var handmadder
med ett rejält rågbröd som grund praktiskt att ha med sig ut på fälten. Och i
början av 1800-talet tog traditionen ytterligare fart då industrialiseringen
gjorde att folk i kringliggande byar sökte jobb i tätorterna och eftersom
arbetstakten var hård så hann man inte hem vid frokostpausen utan fick förlita
sig på madpakken. Dock ännu i form av enklare varianter som ”handmadder” som
åts direkt med händerna eller ”klapsammen” där pålägget ligger mellan två
skivor rågbröd. Varm mat åt man först när man kom hem och tog då hand om
resterna som pålägg inför morgondagen. Och då man också gärna ville variera sin
kost så utvecklades med tiden en allt större uppfinningsrikedom.
På
1800-talets slut utvecklades sedan smørrebrødet från att vara dagligt bröd för
arbetarklassen till en finare anrättning för de bättre bemedlade i framförallt
Köpenhamn. Då föddes också begreppet ”smørrebrød-jomfru” vilket närmast kan
jämföras med en svensk kallskänka. 80/20-regeln gällde i bägge länderna fast
tvärtom, där den danska varianten står för överdåd och den svenska för balanserat
och sparsmakat.
Under
1900-talet blev danska smørrebrød kända över hela världen. Ett äkta smørrebrød
består av en skiva rågbröd, smord med smör eller stekfett och belagd med en så
stor mängd pålägg, vilka dessutom kan varieras i det oändliga, att brödet inte
längre syns. Inför intaget höjer man gärna stämningen med en rumstempererad GammelDansk
och läckerheterna avnjutes sedan tillsammans med öl och snaps.
Då danska
folket 2014 hade en omröstning kring val av nationalrätt så kom smørrebrødet på
andra plats efter stekt fläsk med potatis och persiljesås men klart före hakkebøf
på tredje plats.
1944-års
nobelpristagare i litteratur Johannes V. Jensen (1873-1950) skrev 1906 följande
hyllning till smørrebrødet:
Ved frokosten
Nu har jag det godt.
Der staar fire blomstrende Stykker Smørrebrød for mig.
Först spiser jeg et med Æg og Sild –
O Anelsen om Svovlbrinte og om Jodlugt fra Havets Tangskove!
Derpaa sætter jeg Tand i et ungt skært Stykke med Steg,
og her fordyber det Smagen, at jeg tier.
Rullepølsens Bouquet af Faar og af oliedryppende Maskiner, Væverier, udvider
mit Velbefindende.
Osten knytter Stemningen af forraadnelse og rygende Elskov sammen i mit
Hjærte.
Men nu skælver mit Bryst imod Snapsen,
som jeg har skænket mig af den iskolde Flaske.
Se den spiller, den ler klart,
jeg holder den op som en stor levende Diamant,
Kornbrændevin, kort sagt, Danmark!
Her sidder jeg og bereder mig på det bedste Øjeblik.
Her er godt. Hatte passerer Vinduet, meget Folk færdes på Gaden.
Jeg har sagt til mig selv, at Livet og Solsystemet gaar glimrende.